ienvy

my way towards perfection

fail

När till och med ens egna mamma tycker att man är fet, då måste man ju vara det. En mamma ska ju alltid tycka att man är fin och duger som man är, eller? Inte enligt min mamma. 
Jag är så trött på att hon granskar mig när jag äter, hatar den dömande blicken jag får av henne när jag tar en stor tugga eller tar en extra portion. Och jag hatar kommentarerna hon kommer med då&då:

"du börjar få hull runt höfterna, kanske dags att börja träna?"
"du ska väll inte äta choklad, du får ju snart en mage som hänger ner över knäna"
"Du borde träna för du börjar få en stor hängrumpa"

"du får ju snart prinskorvsfingrar"

Visst, jag borde se detta som någon slags motivation, men det är svårt. Dessa ord kommer från min egna mamma, som förövrigt själv är tjock. Jag vill bara skrika "men kolla på dig själv, tjockis!" till henne. Men gråten sitter i halsen så jag får aldrig fram ett ord utan bara går undan eller sitter helt tyst.

I helgen är jag ensam hemma, då ska jag hårdträna och försöka hitta någon slags inre styrka och motivation, men det är svårt... Jag vill ha tillbaka den där glöden jag hade förut.

Men gud va ledsen JAG blir över detta till och med. Han min mamma sagt så till mig hade jag blivit skitförbannad! Så där kan man ju inte säga till sin egen dotter. Usch! Det värsta jag har fått höra var när jag var större.. jag frågade mamma om hon tyckte jag borde gå ner i vikt, Hon sa... tjaa.. 5 kilo kanske. Det raserade min självbild. Så jag kan inte ens föreställa mig hur det där måste kännas!!



Jag hejjar på dig iallafall!!

jag ska säga dig att du är inte ensam, min mamma är likadan och när jag väl äter mindre klagar hon på att jag äter för lite, jag gör aldrig rätt ._.



vad väger du förresten? :)

hej!min moder är pecis eller va,,, likadan ! visa henne! du är kapabel till mer än du förstår! och sikta högre än 0,5 kg i veckan ! du kan bättre ! lycka till